Västerbotten 3-dagars E2 H50 (07/06/2014)

Inte lika tungt som E1 och tekniskt lättare. Drog ned tempot för att inte missa och spara krafter till E3. Blev bara några minimala missar.

Öppen och fin terräng vid starten, 1:an syntes på håll om man kom från höger. Lite lurigare mot 2:an, gick på noggrann kompass och läste mot gulhöjd, stenfält och höjdkurvor. Inser att jag är lite för högt och krokar ned mot skärmen (20 sek krok).

Drar högt mot 2:an för att får mer lättlöpt och lättare inläsning, men benen är tunga! När jag kommer till branterna tvekar jag ett par gånger då jag inte får det att stämma (30-45 sek) men ser sedan raden med branter som leder mot skärmen. Bra inläsning vidare mot 4:an, där gulhöjderna leder ner mot skärmen.

Kompass mot 5:an, läser in mig mot stenfältet och beståndsgränsen innan jag går in i det gröna. När det öppnar upp sig och jag närmar mig nästa beståndsgräns gissar jag att jag är något höger, krokar runt och ser stenen. 20 sek krok.

Mot 6:an slingrar jag mig runt det gröna och läser in mig vid gulfälten med stenen emellan, gör rakt syd därifrån på noggrann kompass och spikar stenen. Kompass även mot 7:an, läser in mig mot lilla höjden, sten/punkthöjd och spikar sen stenen.

"Långträckan" mot 8:an inleds med grovkompass tills jag kommer till diket, då jag ser att jag är på strecket höger om stenen. När jag korsar de två stigarna inser jag att jag dragit höger, svänger då vänster upp på höjden som ser lättlöpt ut och är det! Ger också bra riktning ned till branten som jag spikar. Springer förbi två D16-tjejer (samma bana) och spikar även 9:an. Ut på vägen mot 10:an, viker av vid brunnen och brötar mig fram till sista kontrollen, där många konvergerar - sen spurt in i mål.

Fortfarande ganska sega ben, så tempot blev lågt vilket pulsen också avslöjar. Mycket löpning på kompass, totalt sprang jag bara 10% längre än fågelvägen. Totalt någon minut rena missar.